Mat som omsorg

Sjuka igen, alla utom jag. Mitt immunförsvar måste vara gjort av stål och nässelsoppa. Att jag är frisk och de är sjuka innebär förstås att det är Den Stora Ompysslingens Tid.

Det hjälpte inte med tidiga kurer som vitlöksstinna rätter, honungsvatten och ingefärsdryck med citron den här gången. De är sjuka och så är det med den saken. Vad gör jag nu då? Dags att finna stöd i litteraturen. Den eminenta boken Jag gör dig frisk, sa lilla björn, ger svaret. Doktor Grodkvist ordinerar favoriträtt (forell i mandelsås med potatis i skorpsmulor) tre dagar i rad när lilla tigern har en rand som halkat ned. Så det är där min ambitionsnivå ligger.

Bara att pricka av alltså: idag blev det en enkel pizza på dinkelbotten med ajvar, fetaost, oliver och soltorkade tomater. Det brukar gillas av dottern, fast nu slickade hon lite tveksamt på en bit och återgick sedan till att slänga sin müsli på golvet. I morse provade jag med amerikanska pannkakor som serverades med cheddar och honung - låter mysko, smakar kalasbra. Här är receptet förresten:

2 1/2 dl vetemjöl
2 msk socker
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 msk smält smör
2 1/2 dl mjölk
1 ägg

Bara att blanda mjöl, socker, bakpulver och salt, sedan vispas resten av ingredienserna ner och så är det bara att steka i smör. Det brukar vara dags att vända pannkakorna när de är bubbliga på ovansidan.

Annat som har passerat under broarna, och matsmältningsapparaturen, är stora mängder broccoli, jordgubbar, vitlökssås (inte i kombination, kan jag lugna den bästa av läsekretsar med att säga) och sambons favoriträtt, indisk blomkålsgryta.

Det är bara att erkänna: jag känner mig maktlös. Jag hanterar frustrationen genom att laga mat. Mat är omsorg för mig. Det finns väl sämre sätt?