Inte bara läskeblask

När jag hör "blåhallon" tänker jag på när jag och pappa hittade ett snår, någon sommar för längesen, på väg hem från båten. Vi stannade med bilen och där växte ett helt buskage intill en stenmur, jag tror att vi smakade, men smaken minns jag inte riktigt. Däremot minns jag smaken av den vämjeliga läsken som hette blåhallon och var klarblå, men knappast av denna lilla stenfrukt, utan snarare av horder av e-nummer.

Jag blev lite konfunderad av att hitta björnbär i vägrenarna, lågväxande, lite ljust daggiga och alldeles för tidiga. Det gick inte riktigt ihop, så nu har jag fått förstå att det faktiskt är blåhallon. Visst låter det exotiskt? Efter en googling visar det sig att blåhallon är synonymt med salmbär. Mycket mer känt och utan den mystiska atmosfären.

Nej minsann, när jag kokar sylt blir det blåhallonsylt och inget annat. Ett mystiskt skimmer över vägrenen längs den lågtrafikerade 70-sträckan.