Första jordgubben

Den andra litern smakar också bra. Men aldrig lika bra. På väg ut i skärgården med ungarna dyker en av årets första jordgubbsskyltar upp längs vägen. Snabb ekonomikoll – jo det räcker till en liter. Och självklart stannar vi.
Det är något visst med de första jordgubbarna. Precis som med årets första nypotatis eller knubbiga kantareller. Vi njuter dem andäktigt. Eller i alla fall vi vuxna – barnen proppar i sig så fruktsaften stänker. Också en sorts njutning. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna en besk smak i munnen när jag tänker på att just jordgubbar är ett av våra mest besprutade livsmedel. Dessa ljuvligt djupröda bär, fyllda med smak och vitaminer, som vi älskar och gärna bjuder våra barn på. Så ironiskt att förgifta den mat som ligger oss allra närmast hjärtat. Vi har alltså råd att betala för jordgubbar som åkt land och rike runt i lastbil men inte för obesprutade gubbar.
Bara att hylla de som går åt andra hållet utan att spruta. För alla kan inte odla sina gubbar hemma i trädgården eller på balkongen. Och nog borde alla få njuta av giftfria jordgubbar i det här landet om sommaren. Speciellt de allra första!